Jag har nu efter förhållandevis lite övervägande kommit fram till att det nog inte blir någon fortsättning på denna blogg. Syftet var ju att ni skulle få följa med på min resa och jag är otroligt glad för att ni ville göra det! Nu ska jag fokusera på att studera, kommer bli en chock!, i Umeå och jag tycker det är härligt att jag börjar se ljuset i tunneln.

Over and out.

Nu så här direkt efter min hemkomst vet jag inte riktigt vad det blir av den här bloggen. Kanske blir den kvar, kanske inte. Hur det än blir så kan jag i alla fall rekommendera er lite annan blogg-läsning så länge.

Utomlands:
Taru och Alex seglar jorden runt. De lämnade Barcelona 2010 och befinner sig för tillfället i Karibien. Deras bilder och berättelser är helt otroliga och det är smått fantastist att få ta del av deras resa. http://sailingaroundtheglobe.blogspot.com/

Karin har bott ett år i Bangladesh men har nyligen flyttat till Shanghai och vi får ta del av hennes vardag.
http://karinolofsson.se/

Träning:
Ovan nämnda Karin har också en träningsblogg för den intreserade: http://endorfinkickar.blogg.se/

Ytterligare bloggare inom träning och hälsa är
Spark i baken: http://sparkibaken.se/

Träningsglädje: http://www.traningsgladje.se/

och

PT-Fia: http://blogg.veckorevyn.com/ptfia/

För den bokintresserade kan jag rekommendera

Bokhora: http://bokhora.se/

EnligtO: http://www.enligto.se/

Vänner:
Glöm för all del inte bort de fagra systrarna!

Evelina: http://eventualiteter.wordpress.com/

Linnéa: http://linneafagertun.wordpress.com/

Jag tog mig hem utan några bekymmer. Eller ja, flygplatsen Leeds/Bradford lyckades tappa bort min laptop genom säkerhetskontrollen men hittade den tack och lov i en hög av tomma lådor. I Stockholm var jag nära att missa planet upp till Skellefteå, jag var ute i så god tid att de hann byta gate under tiden jag satt där och väntade! I övrigt hann jag uppleva de flesta väderlekarna; Yorkshire sa hejdå med ett strålande höstväder, över Amsterdam låg ett svart moln som släppte ifrån sig blixtar samt lite nederbörd, Stockholm och Skellefteå välkomnade mig med snöblandat regn.

Tragiskt dock att det ska ta 12 timmar att ta sig hem, men så är det när man ska förflytta sig från ett avsides ställe till ett annat. Nu är jag i alla fall hemma och har börjat jobba på julstämningen!

Jag är bortskämd med en hel hög fantastiska vänner utspridda lite varstans. Jag är också otroligt tacksam över att ha dem/er i mitt liv, lite extra kanske nu när jag säger hejdå till några nyfunna och snart återser de som hängt med ett tag. ;)

Snart åker jag hem med massor av fantastiska minnen i mitt något överviktiga bagage, och fastän det känns tråkigt att lämna Bradford, och framförallt alla jag har lärt känna här, så slår det inte känslan av att få komma hem efter tre månader. Tre månader som har känts både otroligt korta men även grymt långa.

Tror inte att jag har visat er vårt fantastiska kök, och om jag har det så får ni se det igen. Det är skandinavisk design som ni ser, själv hade jag nog dock valt en annan färg på möblerna...


De gröna lådorna under diskbänken är återvinningen och den lilla svart skärmen ovanför diskbänken visar energiförbrukningen i vår korridor i jämförelse med andras.

Du behöver kontanter! Oroväckande många ställen tar inte kort. Välkommen till 2011 England...

Bradford har tydligen den högsta brottsligheten i Storbritannien (om man räknar storleksmässigt eller så antar jag), men det var inget jag märkte av. Om man bortser från ständigt tjutande sirener och att vi fick ett överfallslarm första dagen här... (Ja, mamma det finns en anledning att jag säger det först nu!).

Det finns inget som heter stormsäkert paraply. Or let me put it this way: det finns inget paraply som är stormsäkert, marknadsföringen till trots.

Men...

England kan stoltsera med en fantastisk natur; kullar, vattenfall, stencirklar, åkermark och ljunghedar så långt ögat når. Det går inte att komma ifrån att England är fantastiskt vackert bara man vågar lämna städerna.

Människorna här är otroligt trevliga och artiga. Jag har ärligt talat inte träffat på en oartig engelsman på tre månader.

Det är billigare än hemma, åtminstone så länge du håller dig utanför London!

Det är otroligt smidigt att färdas mellan och inom städer. Bradford och Leeds har till exempel gratis stadsbussar!

Att skriva den där uppsatsen gick inte alls så bra som jag hade hoppats på. Det är dock ingenting jag tänker lägga energi på nu. Idag har jag börjat packa och har nog packat allt som går. Det skulle inte förvåna mig om det blir övervikt denna gång också, trots att jag har en extra väska, men jag har tänkt skylla allt på kurslitteraturen. Bokhandeln här på campus har som policy att man kan sälja tillbaka sina kursböcker till dem och få 30% av priset tillbaka, och därför bestämde jag mig i september för att köpa böckerna till samtliga kurser. Jag hade uppenbarligen inte läst till finstilta tillräckligt noga för när jag i veckan gick dit med tre böcker som jag ville bli av med så var det bara en de tog emot. De andra två böckerna kommer tydligen i ny upplaga nästa år och då gäller inte den där policyn. Lite surt men med lite tur så kanske de går sälja i Sverige.

I eftermiddags var jag på gymmet och sprang, var i stort sett själv där, och nu har jag ätit middag.
Så här ser kvällens ut; Dhansak Mild med naan-bröd och en ale. 

Alldeles för lättövertalad som jag är så är jag nu på väg till mitt sista FND här i Bradford. Hade tänkt mig en hemmakväll med film och vindruvor men istället hakar jag några franska tjejer och andra Erasmus studenter.

Ikväll var vi ett gäng Erasmus-studenter som träffades och hade knytkalas. Det bjöds på svenska köttbullar, kokt potatis, potatis och ost, mexikansk gryta, "japansk ris med sallad", pasta med köttfärssås och så massor med glass till efterrätt. Vi var inte så många, ungefär 10 st, men vi hade riktigt riktigt roligt. Alla dessa felsägningar gör att jag bryter ihop av skratt, gång på gång! Kvällens bästa var nog när Surab från Tyskland frågade hur gammal Karin är och sedan ville veta vilket stjärntecken hon är. Men istället för att säga "virgo" som betyder Jungfrun så sa han "Are you a virgin?". Lite för rakt på sak kanske...

Så här såg ena bordet ut...

Nu är det sovdags! Imorgon har jag min tenta i English Academic Writing. Jag har två timmar på mig att skriva en uppsats på 3-600 ord. Det är svårt att plugga inför och dessutom känner jag att min engelska är tillräckligt bra plus att jag har skrivit min andel engelska uppsatser redan för att veta att jag klarar av ett godkänt betyg!

Jag har äntligen äntligen äntligen (sa jag äntligen?) lämnat in det sista grupparbetet! Imorgon lämnar jag in mina två sista individuella. Lyckan är total!

Idag bjöd universitetet på julmiddag under eftermiddagen (och jag som tycker att jag äter middag tidigt!). Det bjöds på typisk engelsk julmat; potatismos, kalkon, kokta grönsaker, gelé och stuffing. Precis som förra gången jag åt typisk engelsk mat så tycker jag inte att den smakar någonting. Imorgon åker Tobi och Maxime hem till Tyskland respektive Belgien så detta är vår sista dag tillsammans här i Bradford.  Ikväll ska vi äta middag ihop och sedan blir det en pubrunda. Jag röstade på indiskt men Tobi ville absolut äta på Burger Time en sista gång innan han åker så det ser ut att bli det. Först ska jag och Karin göra köttbullar för imorgon är det dags för Erasmus-studenternas jul/avskedsmiddag!

Som den svensk jag ändå är måste jag se till att nämna vädret, det regnar katter och hundar och blåser gör det också! Jag längtar till snön!

I den här boken går Caitlin Moran igenom sitt liv från tidiga tonåren fram till idag. Hon behandlar allt från första dejten, att skaffa vs. att inte skaffa barn till förebilder och allt med ett feministiskt perspektiv samt med glimten i ögat. Den är bitvis fantastiskt rolig och man får ta att människor på bussen tittar konstigt på en! Språket är inte särskilt bra utan boken är skriven mer som om hon sitter och berättar historierna för någon hon känner, vilket ju kan vara både bra och dåligt.

Bildkälla

Det är otroligt så mycket tid man får över när man är klar med allt skolarbete! Idag har jag varit en sväng till på Forster Square där jag köpte en väska att checka in som extra bagage (ja, så illa är det!). Sedan blev det ett stopp på Costa för att få i mig något varmt och läsa lite. Ikväll var jag, Karin, Maxime, Tobi och Marius på puben Wetherspoon och åt middag, vi hade tänkt äta Bradfords bästa fish'n'chips men det stället var stängt. Efter middagen gick vi på bio och såg filmen New Years Eve. Ingen av oss tyckte att den var särskilt bra även om den så klart hade sina moments. Det var i alla fall en hel drös med kändisar och massor av reklam (inte alltid så snyggt gjort).

Idag gjorde jag klart det absolut sista av pillergörat på mina två sista individuella uppsatser. Det firades med en runda på stan, ungefär hälften av grejerna jag köpte var till mig själv och hälften var julklappar, det kändes som en bra fördelning.

Ikväll kommer Karin och Maxime hit för att se en film, det står mellan Something borrowed, The blind side och Water for elephants. Det är perfekt med killkompisar som även gillar typiska "tjej-filmer"!

Jag tycker jag har klarat mig bra från förkylningar den här hösten. Bortsett från veckan då Thomas var här då jag lyckades pricka in halsont och feber. Nu när det bara är en vecka kvar innan jag åker hem så verkar det vara dags igen. Sen hjälpte det ju knappast att brandlarmet drog igång under festen i fredags så vi fick stå en stund ute i kylan innan vi blev insläppta igen... Jag hoppas den försvinner lika snabbt som den dök upp så att jag hinner med några fler träningspass innan söndag.

Idag åkte vi på ännu en utflykt anordnad av universitetet. Denna gång till den lilla byn Haworth just utanför Bradford. Den är mest känd som hem till Brontë systrarna men har även varit inspelningsplats för filmen The Railway Children. Byn består av en gata, en kyrka, huset där familjen Brontë levde som numera är ett museum samt en drös med små söta butiker.

Idag är det Candlesmass Eve och detta firas med en procession längs (huvud)gatan med Mr och Mrs Santa i täten. Ungefär var 30:e meter stannar processionen upp och alla sjunger en julsång och så håller det på tills man nått slutet av gatan där det står en julgran, där sjunger man lite mer julsånger och sedan är det klart!


Julmarknad i kyrkan och dans på huvudgatan. Dansarna har på sig träskor med bjällror!

Vi smet in på den här puben för att värma oss med lite mulled wine (glögg)

Pelle Svanslös

Processionen, den stora mannen i mitten är Mr Santa.

Huvudgatan by night. Vi avrundade dagen med en kaffe och en morotskaka.

Igår var det äntligen dags att baka pepparkakor! Jag känner att jag och Karin kanske har haussat detta tillfälle lite väl mycket, så pass att succén tyvärr uteblev. Det kan också bero på att allt numer jämförs med kanelbullarna vi gjorde i oktober, och nybakade kanelbullar är sannerligen svårslaget! Alternativ tre är att vi var tvungna att använda oss av pepparkaks-mix då det här landet tyvärr inte stoltserar med malen kardemumma och nejlika (åtminstone inte någon av de tre butiker vi besökte). Slutsaten blev ändå godkänd och vi hade väldigt trevligt medan vi dekorerade våra kakor, ett glas mjölk till och lyckan var total.




Nu har vi bakat färdigt för den här terminen, nästa vecka ska vi dock eventuellt ge oss på köttbullar, fortsättning följer...

Igår kväll var jag, Karin, Jeanine och Sophie först till en italienare (Mamma Mia) och åt pizza och sedan besökte vi Alhambra Theater för musikalen Sister Act. Jag har verkligen gillat alla musikaler jag har varit på (förutom storyn i We will rock you men det är en annan historia), och denna var inget undantag. Historien var rolig om en kvinna som tvingas gömma sig i ett kloster, och vilka fantastiska röster sen! Vi nynnade gospel hela vägen hem efteråt.

Detta var min favoritsång:

I don’t need a spotlight,
I don’t need a crowd,
I don’t need the great wide world
to shout my name out loud.
Don’t need fame or fortune,
nice as those things are,
I’ve got all I need
to feel like I’m a star.

I’ve got my sisters by my side.
I’ve got my sisters' love and pride.
And in my sisters' eyes
I recognize the star I want to be.

And with my sisters standing strong,
I’m on the stage where I belong.
And nothing’s ever gonna change that fact.
I’m part of one terrific sister act.

And yes, I love that spotlight!
Yes I crave acclaim!
I’ll admit I love the sound
when strangers scream my name.
All that glitz and glamour,
they’re all right no doubt.
But what are you left with
when the lights go out?

I’ll have my sisters with me still,
I’ll have my sisters, always will.
And with my sisters' love,
no star above will shine as
bright as me.

And as a sister and a friend,
I’ll be a sister ‘til the end,
and no one on this earth can
change that fact -
I’m part of one terrific sister act.


Nu är det dessutom inte så länge kvar tills jag får träffa mina "sisters"!