Redan när jag började läsa den här boken så visste jag att det skulle vara två historier som utspelar sig med 60 års mellanrum och sedan vävs ihop. På 1950-talet flyttar Lexie från sina föräldrars hus på den engelska landsbygden till London där hon försöker skaffa sig ett jobb som maskinskriverska. Där träffar hon Innes Kent som driver en tidning. I nutid står Elina och Ted i centrum. De har precis fått sitt första barn, men det blir inte riktigt som de har tänkt sig.

Delen som utspelar sig före i tiden tycker jag väldigt mycket om, det är den andra som jag inte riktigt gillar. Det är bara en massa gnällande och klagande och jag tycker inte att historien förs framåt. Jag försökte verkligen fundera på hur författaren skulle koppla ihop de två historierna, men när det väl händer var det inte alls vad jag hade tänkt mig utan mycket bättre! Slutet räddar verkligen hela boken och det är det som gör den värd att läsa trots vissa transportsträckor.

Bildkälla